Bilar

Jag har aldrig haft något emot vår ena bil, den "lilla" bilen som vi kallar den. Det är alltid jag som försvarat den när andra stått och sagt att det är en dålig bil. Jag har stått upp och sagt att Bilen är bra! Det var den med. Men som sagt VAR.

Man borde kanske sett tecknen innan, typ att smådelar i inredningen trillade av. Ingen big deal direkt men det var kanske varningssignaler.

Det började i alla fall förra sommaren, då bilen helt plötsligt vägrade starta. Hade man tur fick man igång den, men fick man motorstopp när man körde, vart det stillastående. Kanske ska tilläggas att bilen inte är gammal alls. Har endast några år på nacken. Ser ut att vara i fint skick om man bara tittar på den. I alla fall så bytte vi batteri i bilen och voíla så funkade den som den gjort innan.

Men sen en tidig morgon när jag och min bror skulle köra till hans uppskrivning något år senare. Då spricker framrutan. Inte så glaset trillar ut, men en stor spricka vågrätt över hela rutan. Fortsatte köra dock utan problem. Och vår fina vinter fortsatte (fyfan) och vad frös då sönder om inte centrallåset, manuell låsning av alla dörrar gällde från det. Gick några veckor till och stereon slutade fungera en kväll, tysta bilturer framöver blev nästa steg. Vindrutetorkarna skaffade sig eget liv och fungerade mest när de kände för det.

Men visst dessa sakerna kan man väl leva med ändå, motorn och den delen funkar ju som den ska (än så länge). Men sen imorse då jag skulle köra, har låset på förarsidan lagt av. Det går inte att öppna dörren utifrån alltså. Vilket betyder att jag får hoppa in på passagerarsidan och hoppa över för att komma in i bilen. Lär se galet komiskt ut när någon hoppar in på den sidan av bilen och sedan kör iväg. Men det kan jag bjuda på.

Känner att jag inte längre kan försvara bilen alltså.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0