Läxa

Jag insåg en sak precis, har väl egentligen vetat om det hela tiden. Men läste igenom min andra blogg.
Där varannat inlägg är att "jag skiter i vilket", jag missbrukar den frasen.
Men jag tar verkligen ut saker i förskott. Jag gör upp en planering om hur saker ska gå till, sen när det inte  blir exakt som jag planerat - Ja då antar jag att allt gått åt helvete, och att det allra värsta scenariot har slagit in. När saken egentligen bara tog en annan väg runt. På ett sätt är det ju bra och göra så. För jag blir aldrig besviken, bara extremt glatt överraskad. Men det är ju varken rättvist mot mig eller mot dem som är med i det hela. Dessutom känner jag mig lika dum var gång när anledningen visar sig vara något helt annat. Och det hade jag ju sluppit om jag bara lutat mig tillbaka och andats ut och tagit de som de kommer, som jag gör med allt annat som inte rör mina känslor eller sånt där jobbigt. Man kan inte skydda sig själv från att bli sårad i evighet liksom.

En av mina närmsta polare säger det ofta till mig "Det är inte säkert saker skiter sig bara för att det inte går som du trott de skulle från början, ta inte ut saker i förskott, vänta ut det" Och jag vet att han har haft rätt alltid. Jag försöker faktiskt inte göra det och jag har blivit bättre.

Så från och med nu: Vänta ut saker. Det finns en anledning till allt. Och saker förklaras alltid.

Ibland kan jag vara seriös också haha ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0